Det finns ställen i Finland där det sällan eller så gott som aldrig talas finska i vardagen. Längs med kusten finns det samhällen eller områden som är helt svenskspråkiga och där all service främst sker på svenska. Ögruppen Åland är officiellt svenskspråkig, men även på fastlandet finns det kommuner, byar och områden där man knappt hör finska. På sådana ställen är det fullt möjligt att leva som en integrerad del av samhället utan att kunna tala majoritetsspråket. Även i städer som Åbo och Helsingfors finns det mer eller mindre enspråkiga finlandssvenskar. Detta beror delvis på att så väl daghem och studier kan avläggas på svenska vilket i kombination med svenska som enda hemspråk kan leda till en helt enspråkig uppväxt.
Enligt den finländska konstitution är Finland ett tvåspråkigt land, och därmed ska alla officiella dokument och blanketter finnas tillhanda på svenska. Kommuner med en svenskspråkig bosättning på minst 8% av invånarantalet (alternativt minst 3000 personer) måste vara tvåspråkiga. Detta innebär till exempel att all skyltning måste ske på båda språken. Kommunens majoritetsspråk bestämmer rangordningen, och det är därför som svenska namn ibland står före finskan på gatuskyltar.